Manipulate The World

Moderna Museet
+
Fredrik Liew with Goldin+Senneby Lawrence Abu Hamdan, Rossella Biscotti, Juan Castillo, Aslı Çavuşoğlu, Kajsa Dahlberg, Detanico Lain, Economic Space Agency, Róza El-Hassan, Harun Farocki, Öyvind Fahlström, Goldin+Senneby, Núria Güell , Candice Lin, Jill Magid, Ibrahim Mahama, Nicholas Mangan, Sirous Namazi, Rivane Neuenschwander, Otobong Nkanga, Sondra Perry, Pratchaya Phinthong, Katarina Pirak Sikku, Natascha Sadr Haghighian , Jonas Staal, Hito Steyerl, Hanan Hilwé i samarbete med Walid Raad, Thu Van Tran, Alexander Vaindorf, Wermke/Leinkauf.
Entry ticket, with information on Goldin+Senneby’s work Zero Magic, 2016-2017. In Zero Magic, 10% of the ticket price for Manipulate the World is invested in a so-called short selling attack on the financial market. The outcome of the investment will be presented at the close of the exhibition, and any profits will be donated to the Museum as a conditional gift.
Öyvind Fahlström, Mao-Hope March, 1966 © Sharon Avery-Fahlström
Núria Güell, Intervención #1, 2012 © Núria Güell. Photo: Roberto Ruiz.
Natascha Sadr Haghighian, unternehmen:bermuda, 2000/2012 Courtesy of the artist and Carroll/Fletcher, London © Natascha Sadr Haghighian. Photo: Stefan Pente.
Rossella Biscotti, The Heads in Question, 2015, installation shot. The future can only be for ghosts, Museion, Bolzano (IT), 2015 Courtesy The artist and Museion Bolzano © Rossella Biscotti Photo: © Nicolo DeGiorgis.

Manipulate The World
Curators: Fredrik Liew with Goldin+Senneby
Moderna museet

Oct 21, 2017 – Jan 21, 2018

Critique, Manipulation, Pole Sitting?

Öyvind Fahlström, from “Det extatiska samhället”, Om livskonst o.a. Stockholm: Albert Bonniers Förlag 1970, pp 56-57.

In the summer of 1965, Richard “Dixie” Blandy was sitting on a 16 m pole for 124 days straight, as an attraction of the Stockholm amusement park Gröna Lund.

“För dem som med enbart bildkonst vill ändra påverkningskurvan kan jag bara se en möjlighet: att låta massproducera bilder. När jag 1958 i Konstrevy skrev om det, lät det violblått utopiskt men idag har redan MAT i Paris och Schwartz i Milano gjort större eller mindre upplagor och de nya amerikanerna kommer att göra det via Tanglewood Press. Jag hoppas det kan fortsättas av mitt projekt “Barbies for Burroughs”, en serie stor plastklippark som intresserade abonnerar på, inklusive förslag till elementens anordning. Elis Eriksson utger f.ö. i höst KÅVBÅJ-serier på Kerberos. För min del vill jag göra en “bildroman” (alltså fotografisk) när jag får tid, att utges som bok eller ännu hellre som följetång i en veckotidning.

I vilken relation står påverkningsgrad till spridningsmöjligheter? Man kan fråga sig vad som skulle hända om en bildkonstnär för att sprida en bild, en bildidé, erhöll samma gigantiska utspel av resurser som skaparna av Essos lismande tiger. Och om låt säga jag spred på det viset min siluettbild av det älskande paret på (den franska) atombombens sköna spolform – skulle det göra människor mer medvetna om terrorbalansen? Eller om nutida bildkonst?

Men jag tvivlar på att man kan börja med att förnya konstens utfartsvägar, eller ens med att öppna massmedia. Först måste vi få ett vist och flexibelt samhälle, som går in och ut ur sina spel. Till dess – får nog konstnären finna sig i att förbli en Dixie Blandy – Gröna Lunds Beckett-figur, som vajar i snåla sommarvindar fastspänd på en masttopp med sitt plastskynke, sina böcker, sin radio, sin whiskyflaska och med telefon och avträdesslang som kontakt med publiken.”

(Öyvind Fahlström, from “Det extatiska samhället”, Om livskonst o.a. Stockholm: Albert Bonniers Förlag 1970. pp 56-57)

Dixie Blandy claimed various records as champion at 77, 78 and 125 days of pole sitting, until he died in 1974 when the pole on which he was sitting collapsed.